Linköpings historia

Linköping är en gammal stad. På platsen där staden idag ligger har man hittat flera lämningar från både äldre järnålder och bronsåldern. Man har även hittat runstenar från vikingatiden i Staden. Man kan genom det konstatera att platsen där Linköping idag ligger varit bebodd en lång tid tillbaka i historian.

Linköping är en gammal stad. På platsen där staden idag ligger har man hittat flera lämningar från både äldre järnålder och bronsåldern. Man har även hittat runstenar från vikingatiden i Staden. Man kan genom det konstatera att platsen där Linköping idag ligger varit bebodd en lång tid tillbaka i historian.

Staden har sedan tidigt 1100-tal varit den kyrkliga centralorten för Östergötland, men även för Gotland och Småland. Första gången staden är nämnd är skrift är år 1104 då Florensdokumentet listade alla stift i Sverige. I dokumentet är staden nämnd som Liunga Kauping. Det första svenska kyrkomötet tog plats i Linköping år 1153 och det var stadens biskop Gisle som tillsammans med kungen Sverker den äldre som bjöd in till mötet. Linköping nämndes senare, år 1178, även i Alexander III:s skyddsbrev för biskopens gårdar.

Vreta Kloster i staden var det första svenska klostret när det grundades av Inge den äldre. I staden fanns även den första romanska domkyrkan tidigt under 1100-talet. Stadens nuvarande domkyrka började dock byggas på 1230-talet på initiativ av biskopen Bengt Magnusson.

År 1251 kröntes den då mycket unge kungen Valdemar Birgersson, Birger Jarls son, till svensk kung i Linköping. Under kröningen som tog plats i den nya domkyrkan bekräftades då kungavalet från februari året innan.

Stora delar av biskopsgården i staden stod klara redan på mitten av 1100-talet och enligt en nyligen genomförd datering är byggnaden den äldsta svenska bevarade icke-kyrkliga stenbyggnaden.

Under 1100- och 1200-talen var dock staden fortfarande relativt liten men utbyggnaden fortsatte i flera omgångar. Dock härjade, precis i många svenska städer under den här tiden, flera bränder i Linköping vilket ledde till att stadens växande tog sin tid.

Linköping tros ha grundats av Birger Jarls yngste son som blev biskop år 1286 och hans bror, konungen Magnus Ladulås. Dock har dokument som visar detta inte hittats. Linköping var då redan en ganska etablerad stad men erhöll då sin officiella titel och fick sina stadsprivilegier.

Under 1300- och 1400-talen fortsatte staden att växa. Under mitten av 1400-talet byggdes en ringmur runt staden och det byggdes även ett riddartorn av det då nya materialet tegel.

I staden finns en gammal huslänga med medeltida hus vid nutidens biskopsgård vid Ågatan. Tidigare trodde man att det var ett kloster från 1200-talets mitt men på senare år har funnit bevis för att det gamla klostret låg precis söder om Stora torget.

Genom historian var Linköping en viktig stad med en stark kyrka varför staden ofta besöktes av landets regenter. Den religiösa kopplingen och storheten ledde även till att utbildningsnivån i staden varit hög genom åren. Redan under 1200-talet fanns en katedralskola i staden, som tros vara den första i Sverige.

Tidigare bodde stadens biskop i slottet men den siste biskopen att göra det var Hans Brask. Nu för tiden bor istället landshövdingen på slottet som även är ett museum.

I slutet av 1500-talet utkämpades ett viktigt slag i Linköping. Slaget vid Stångebro är en viktig hållpunkt i historieböckerna och utkämpades mellan Hertigen Karl, senare Kar IX, och hans brorsson Sigismund. Hertigen Karl vann slaget som sedan ledde till det polsk-svenska kriget i slutet av 1500- och början på 1600-talet. Efter slaget fängslades tretton rådsherrar och en fågelskytt som stridit på Sigismunds sida och senare avrättades fem av dem i vad som kallas Linköpings blodbad.

Under 1620-talet bildades Sveriges tredje gymnasium, Gymnasium Lincopense, i staden. Skolan låg i anslutning till den tidigare domskolan och kallas idag för Katedralskolan.

År 1700 drabbades Linköping av en stor och omfattande brand som förstörde nästan all bebyggelse i staden. Domkyrkan, slottet och ett fåtal ytterligare byggnader var det som klarade sig utan att gå upp i rök.